Nu går morgonen opp
och solen är alldeles borta
svarte koltrast sjunger dock
några moln är fula
syrenen jag tog in igår

Alldeles enbart

På väg med mitt besked så tyckte jag att jag inte hade något ärende
Naturligtvis hade jag tittat i smyg
alls ingenting
jag vek åt vänster
en gång till läste jag
hur kan detta vara viktigt
berömmande omdömen
från en
till en annan
vi är bra alla!
I diket lät jag det smörjas
i lera
och smuts
Inget att rapportera!
Givakt!
Ingen var bekant, men jag fick en smörgås.

I smell the garden in your hair!

Nå, vad är dock nu ändå sant!
Ni säger det, jag naturligtvis annat.
Ljuga, och medge?
Bara för att behaga andra?
Stolthet och styrka
inte mycket
hos mig
måste jag i gölen
örtgröt i magen
rep och skåra
vattnet varmt
jag hör koltrasten!

Long time, no see

Här har jag inte varit på länge. Beror mest på att mamma dog.
Återkommer snart, när jag har nåt att berätta.
Bifogar Karins fina bild av mig, rött och svart, från italienska Grado, gamla sta´n.

Mamma

Min mamma är död. Jag var på hennes begravning. Mycket svår upplevelse, jag dög ingenting till, var helt borta, mentalt. Som tur var, hade mina syskon, och framför allt min syster Britta arrangerat allt, på det bästa sätt.
Min mamma skyddade mig, in i det sista, nu är hon borta.
Jag är alldeles ensam nu, ute på den frusna tundran.
Måste nog bli vuxen nu.
Det är kallt här
det är kallt här omkring mig.

GENE KELLY

Har just sett "An American in Paris". Fucking jävla höjdarrulle! Tänk, att vi, unga grabbar, med inriktning på Errol Flynn, Elvis, Clint Eastwood, kunde tänka oss att gå och se en dansfilm!
Efteråt gick vi till skolgården för att härma dom fräcka movsen.
Framför allt var det vad vi kallade "propellern";-"This is an aeroplane", som imponerade mest. Själv klarade jag ett "snurr". Jag tror Peter Wiklund var den som lyckades bäst.
Karin förbjöd mig att ens försöka i vardagsrummet.