GENE KELLY

Har just sett "An American in Paris". Fucking jävla höjdarrulle! Tänk, att vi, unga grabbar, med inriktning på Errol Flynn, Elvis, Clint Eastwood, kunde tänka oss att gå och se en dansfilm!
Efteråt gick vi till skolgården för att härma dom fräcka movsen.
Framför allt var det vad vi kallade "propellern";-"This is an aeroplane", som imponerade mest. Själv klarade jag ett "snurr". Jag tror Peter Wiklund var den som lyckades bäst.
Karin förbjöd mig att ens försöka i vardagsrummet.

Surpris!

Sitter på jobbet, mitt i natten, och kämpar, vid sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna, med att lönerapportera. Jag är, till skillnad från mina kolleger, löneansvarig. Detta innebär att jag varje dag(eller natt, som nu)måste se till att registrera varje form av när-och frånvaro. Enbart sjukfrånvaron ligger ju stadigt på c:a 10%, utöver det så finns semester, vård av barn, tjänstledighet, föräldraledighet, kompledighet, utbildning, annat arbete, och, tack och lov, mer sällsynt, olovlig frånvaro(oftast i form av sen ankomst, men även anställda som helt enkelt inte dyker upp på avtalat pass). Fast anställdas närvaro behöver jag inte rapportera, det rullar på med hjälp av det dataprogram jag använder, men även dessa har ju emellanåt arbetstid utöver ordinarie schema, såsom apt-möten, utbildningar, och övertid p.g.a. hög arbetsbelastning m.m. Den vanligaste närvaron jag måste rapportera är dock den som gäller för hela den kader av extra-anställda som ersätter vid de ordinaries frånvaro. Vi har ett 20-tal sådana, som ju helt lever på detta, och således är helt beroende av att jag verkligen registrerar deras närvaro.
Av detta kan man förstå att det är en grannlaga uppgift, det gäller att hålla tungan rätt i mun, och detta i en så totalt kaotisk miljö som en akutmottagning på ett stort sjukhus!
Alltnog; mina "underlydande" har lärt sig att inte störa mig när jag håller på med rapporteringen(dom kallar det f.ö. "griniga timmen", enär jag kan ha ngt kort stubin just då).
Trots detta hör jag, till min stigande irritation, bakom mig ett skrapande av fötter, och harklingar, va fan e de nu då!
Då hörs, på knackig svenska, och till knackig melodi:
"Ja må han leva, ja må han leva..."
Det har blivit den 10:e april, min födelsedag!
Den multikulturella kören består av:
Hassan, från Indien
Reza, från Iran
Mona, från Libanon
Pia, från Åsele
Karin, från Surte
Sällan har jag hört ljuvligare röster!
Av Hassan fick jag fina, feta cigarrer, av Reza en flaska Raki från Iran, av tjejerna kramar och pussar!
Så börjar ett bra dygn, trots kaotisk arbetssituation!
Resten av natten gick i dur, ngt underlättad av att jag, i egenskap av chef, beslöt att åsidosätta reglerna för alkoholintag på arbetet, d.v.s. vi smuttade lite på Rakin, även de bägge muslimerna!(Mona tillhör den kristna minoriteten i Libanon).

Från jobbet, lätt var min gång
och vägen kantades av fåglarnas sång!

ännu en dag...

jobbade natt från fredag till lördag, ALLA utom vi som arbetade var ute och firade den första definitiva vårdagen, och det med besked, vilket för vår del, på jobbet, innebär fylla, personskador, och bråk. Efter det femtielfte traumalarmet gick jag ut framför ambulanshallen och tog ett bloss. Känner så en tung hand på min skuldra: -Kan du avvara en snus, Sjöström? Det är min gamle vän, sen många år, poliskonstapel Gunnar Andersson, som just levererat ännu en överförfriskad tonåring till oss.
-Snus blir det, Gunnar, men även en Java med kanelbulle, om du hänger med in, men stäng av din jävla radio, den låter ju som ett flipperspel på full tilt!
-En får tacke, bulle blir grymt, jag släcker ner radion, dom får klara sig själva en stund!
Efter en kort genomgång av blåvitts tillkortakommanden, säger Gunnar: -Fan, Sjöström, jag vänjer mig aldrig, hur många generationer tonåringar ska vi lassa in här?
-Det är ju alkoholens fel, säger jag.
-Nu år det ju så, att vare sig jag, eller du, om jag minns rätt, bangar för en tuting, eller fem, men inte fan piskar man upp kärringen för det, eller muckar gräl i tvättstugan!
-Nä, men en del gör ju trots all just det!
-Du, och jag, som är size 56 plus, känner oss säkra, i vår manlighet, vi har inget att bevisa, har du inte märkt att det är dom små killarna som alltid är värst?
-Kan ha en poäng där, Gunnar.
-Nä, jag tackar för förplägnanden, bistra stunder väntar!
Gunnar sätter på radion, får genast ett larm om bråk på Valand.
-Innebär att vi ses snart igen, din knickedick!
-Passa dig, snutjävel! Men det finns fortfarande en kanelbulle kvar.
-Den är bokad, Sjöström!