Long time, no see

Här har jag inte varit på länge. Beror mest på att mamma dog.
Återkommer snart, när jag har nåt att berätta.
Bifogar Karins fina bild av mig, rött och svart, från italienska Grado, gamla sta´n.

Mamma

Min mamma är död. Jag var på hennes begravning. Mycket svår upplevelse, jag dög ingenting till, var helt borta, mentalt. Som tur var, hade mina syskon, och framför allt min syster Britta arrangerat allt, på det bästa sätt.
Min mamma skyddade mig, in i det sista, nu är hon borta.
Jag är alldeles ensam nu, ute på den frusna tundran.
Måste nog bli vuxen nu.
Det är kallt här
det är kallt här omkring mig.

GENE KELLY

Har just sett "An American in Paris". Fucking jävla höjdarrulle! Tänk, att vi, unga grabbar, med inriktning på Errol Flynn, Elvis, Clint Eastwood, kunde tänka oss att gå och se en dansfilm!
Efteråt gick vi till skolgården för att härma dom fräcka movsen.
Framför allt var det vad vi kallade "propellern";-"This is an aeroplane", som imponerade mest. Själv klarade jag ett "snurr". Jag tror Peter Wiklund var den som lyckades bäst.
Karin förbjöd mig att ens försöka i vardagsrummet.

Surpris!

Sitter på jobbet, mitt i natten, och kämpar, vid sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna, med att lönerapportera. Jag är, till skillnad från mina kolleger, löneansvarig. Detta innebär att jag varje dag(eller natt, som nu)måste se till att registrera varje form av när-och frånvaro. Enbart sjukfrånvaron ligger ju stadigt på c:a 10%, utöver det så finns semester, vård av barn, tjänstledighet, föräldraledighet, kompledighet, utbildning, annat arbete, och, tack och lov, mer sällsynt, olovlig frånvaro(oftast i form av sen ankomst, men även anställda som helt enkelt inte dyker upp på avtalat pass). Fast anställdas närvaro behöver jag inte rapportera, det rullar på med hjälp av det dataprogram jag använder, men även dessa har ju emellanåt arbetstid utöver ordinarie schema, såsom apt-möten, utbildningar, och övertid p.g.a. hög arbetsbelastning m.m. Den vanligaste närvaron jag måste rapportera är dock den som gäller för hela den kader av extra-anställda som ersätter vid de ordinaries frånvaro. Vi har ett 20-tal sådana, som ju helt lever på detta, och således är helt beroende av att jag verkligen registrerar deras närvaro.
Av detta kan man förstå att det är en grannlaga uppgift, det gäller att hålla tungan rätt i mun, och detta i en så totalt kaotisk miljö som en akutmottagning på ett stort sjukhus!
Alltnog; mina "underlydande" har lärt sig att inte störa mig när jag håller på med rapporteringen(dom kallar det f.ö. "griniga timmen", enär jag kan ha ngt kort stubin just då).
Trots detta hör jag, till min stigande irritation, bakom mig ett skrapande av fötter, och harklingar, va fan e de nu då!
Då hörs, på knackig svenska, och till knackig melodi:
"Ja må han leva, ja må han leva..."
Det har blivit den 10:e april, min födelsedag!
Den multikulturella kören består av:
Hassan, från Indien
Reza, från Iran
Mona, från Libanon
Pia, från Åsele
Karin, från Surte
Sällan har jag hört ljuvligare röster!
Av Hassan fick jag fina, feta cigarrer, av Reza en flaska Raki från Iran, av tjejerna kramar och pussar!
Så börjar ett bra dygn, trots kaotisk arbetssituation!
Resten av natten gick i dur, ngt underlättad av att jag, i egenskap av chef, beslöt att åsidosätta reglerna för alkoholintag på arbetet, d.v.s. vi smuttade lite på Rakin, även de bägge muslimerna!(Mona tillhör den kristna minoriteten i Libanon).

Från jobbet, lätt var min gång
och vägen kantades av fåglarnas sång!

ännu en dag...

jobbade natt från fredag till lördag, ALLA utom vi som arbetade var ute och firade den första definitiva vårdagen, och det med besked, vilket för vår del, på jobbet, innebär fylla, personskador, och bråk. Efter det femtielfte traumalarmet gick jag ut framför ambulanshallen och tog ett bloss. Känner så en tung hand på min skuldra: -Kan du avvara en snus, Sjöström? Det är min gamle vän, sen många år, poliskonstapel Gunnar Andersson, som just levererat ännu en överförfriskad tonåring till oss.
-Snus blir det, Gunnar, men även en Java med kanelbulle, om du hänger med in, men stäng av din jävla radio, den låter ju som ett flipperspel på full tilt!
-En får tacke, bulle blir grymt, jag släcker ner radion, dom får klara sig själva en stund!
Efter en kort genomgång av blåvitts tillkortakommanden, säger Gunnar: -Fan, Sjöström, jag vänjer mig aldrig, hur många generationer tonåringar ska vi lassa in här?
-Det är ju alkoholens fel, säger jag.
-Nu år det ju så, att vare sig jag, eller du, om jag minns rätt, bangar för en tuting, eller fem, men inte fan piskar man upp kärringen för det, eller muckar gräl i tvättstugan!
-Nä, men en del gör ju trots all just det!
-Du, och jag, som är size 56 plus, känner oss säkra, i vår manlighet, vi har inget att bevisa, har du inte märkt att det är dom små killarna som alltid är värst?
-Kan ha en poäng där, Gunnar.
-Nä, jag tackar för förplägnanden, bistra stunder väntar!
Gunnar sätter på radion, får genast ett larm om bråk på Valand.
-Innebär att vi ses snart igen, din knickedick!
-Passa dig, snutjävel! Men det finns fortfarande en kanelbulle kvar.
-Den är bokad, Sjöström!

PIRATER!

Alla ni hundraden som följer, och kommenterar denna blogg: -se upp! Det finns oärliga människor där ute, i cybervärlden! Bloggen har nämligen fått sitt hotmailkonto kapat. Dead, kaputt, ceased to be!
Går ej att begripa vad nån skulle vilja ha det kontot till (skulle i.o.f.s. vara ritningarna till de nya topphemliga dödsstrålarna, baserade på vatten, som jag tänkte sälja till en kompis som heter Lex Luthor, men där krävs fortfarande en aning finslipning).
Största bekymret för bloggen dock, är ju det totalt utplånade adressregistret!
Hur ska jag nu kunna läsa, och svara på Dylans mail?
Sandra Bullock, darling, du får förlåta mitt dröjsmål!
Calle Bildt! Du får chansa i Palestinafrågan, kan inte nå dig just nu!

Men!
Allt detta kan åtgärdas!
Ni alla dränker mig med era kärleksfulla mail till min nya adress: jidigovna@hotmail.com, så sparar jag alla era adresser,OK?

Så fint allt blev!

TRÄFFAD!

Fick av min syster Bodil två små skrifter:-Du vet att du är medelålders när...plus You know you`re Swedish...,ja ni fattar. Väldigt roliga, och införlivade i vårt bibliotek "skitlitteratur", alltså det som står på hyllan på dass. Hedrande placering, skulle jag vilja säga, där trängs man med storheter som Piraten, Tage Danielsson, Dan Andersson, Ferlin, m. fl.
Alltså, man vet att man är medelålders, när man börjar tänka på:-bilsemester i Sverige!
Klockrent!
De e ju de vi ska i år!
Skåne runt, hade vi tänkt. Hustru Karin har aldrig upplevt Skånes skönhet, till skillnad från mig, som ju har en far som är från Göinge. Dessutom hade nämnde fader den goda smaken att på ålderns höst ta med mig och broder Kristofer på rundresa genom Skåne, med husvagn. Jag minns det med glädje, inte minst för att jag fick en möjlighet att lära känna min bror, det är femton år mellan oss. Dessutom visade pappa oss delar av Skåne som vi kanske inte hade hittat på egen hand.
Jag hade tänkt mig en repris på den resan, med lilla Volvon och tält, men så tänkte jag att dra djävulen i svansen, och fråga pappa om det gick för sig att låna hans husbil.
Till min förvåning, och glädje svarade han att det gick bra!
Vi ser så fram emot detta, och kollar kartan nästan varje dag. Exakt när det blir vet vi inte, stora schemaomläggningar på gång på jobbet, men strax efter midsommar, typ.
Kivik, Abbekås, Simrishamn, Vittsjö, Vankiva, here we come!
Vi återkommer i ämnet!

Hörda kommentarer

Förra året gjorde jag och hustru Karin en tågresa till Italien. Rätt kämpigt visade det sig, tåg och båt i ett och ett halvt dygn, sen transferbuss i 30 mil innan man var framme. Fasta platser såklart, vi hamnade bredvid ett Uppsalapar som talade väldigt tydlig Upplandsdialekt(äh, hörru, trorù de?, etc.) Men deras stora behållning var tydligen vår göteborgsdialekt:-när Karin sa:-serverar dom ingen pilsner här, ja e så tössti, ja har inte fått nått å drecka sen Jesus geck i kottböxer! då fick dom ett flabbanfall. Allt vi sa var automatiskt roligt, och det är ju en bra utgångssituation för trevligt samtal. Tvärs över gången satt ett annat gäng göteborgare, två bröder, medelålders, uppenbarligen ej resvana(var e vi nu? Vi e nog i Schweiz, vi får la säga: -hej svejs!) Vi var i Österrike. Bröderna hette Åke och Bertil(på göteborska Bettil), medhavande sina fruar.
Åke och Bertil kom i diskussion om mobilavtalsreklam, och Bertil hetsar upp sig:-de e bara lurenfejeri! Lura elia mänscher!
Tåget var katastrofalt varmt, men på perrongen i Villach såldes kalla öl, Åke och Bertil(och vi andra) bunkrade upp. Alla tog vi en redig klunk av det goda ölet, smackade, och så sa Åke:-de va änna gött Bettil, dö!
Då fick Uppsalaparet ett bryt.

Senaste hörde jag idag, på väg till omklädningsrummet på Sahlgrenska, som är en enda stor byggarbetsplats. En byggjobbare står och pillar med några ledningar, en annan byggjobbare kommer förbi, och säger:-Harrejavlar Nesse, ja höll på inte känna igen dig!
-Känner du inte igen mig?
-Nä, det såg precis ut som om du arbetade!

Here we are again miss Sophie!

Omvärldens undran: vad har hänt sen senast? Varför denna tystnad? Har det hänt något?
Nä, det är ju det det inte har gjort!
Bloggen lever förmodligen Sveriges mest ospännande liv. Nota bene, är rätt nöjd med det, annat va det förr! Minns t.ex. en gång -72, massor av syra...,nej, vi släpper det, trivs med att va en normalsvenne, äntligen. Det mest upphetsande numera är På Spåret, och Vem vet mest.
Älskade frugan är sjuk, kraxar, hostar, och kvider. Å inte finns det mycket man kan göra, mer än serva med Treo, honungsmjölk, och kärleksfyllda klappar på svettig panna!
Men NÅGOT måste väl ändå hänt, frågat sig en alltmer gäspande omvärld?
Tja, vi får klippa bland rubrikerna:

Två miffon uttalar sig i radio!

Asså, en annan har ju vart me i radio tre, fyra gånger, i TV två, slås varje gång av insikten av att det finns en mening med att man inte blivit mediapersonlighet!
Karin var ledsen för att hon talade sån hemsk Göteborgsdialekt.

19 år gammal Volvo gick inte igenom besiktningen!

Byte av framaxel, byte ev fjäder fram, byte av spindelled,ombesiktning. "Pärlan" är trött och sjuk. Man ser tusenlapparna fladdra iväg, vad göra, är det värt det?
Kontaktar nåra killar i Mölndal som man känner ber dom titta på det, och får svar samma dag:-fixar vi för 3 lappar, kanske kan du inte få tillbaka bilen imorgon, men, jag lovar, i övermorgon! Å går den inte igenom besiktningen gör jag om det gratis!
Tack Gud, för hårt arbetande blattar!

Göteborgspar har tam koltrast!

Nja, det var väl att ta i, men hela vintern har vi matat småfåglarne på vår balkong, det är ju lite tufft för dom nu, och blåmesar, talgoxar, och en koltrast har samsats om fröna. Koltrasten tycks ha gjort vår balkong till sitt revir, den sitter där och vakar, stör inte de mindre fåglarna. I början var den skygg, och flög iväg när man närmade sig, men nu kan man t.o.m. öppna balkongdörren utan att den bryr sig.
I kylan burrar den upp sig, och Karin tyckte, eftersom den såg så tjock och fin ut, att den skulle heta Chucken. Idag var första gången den satt och sjöng, så vackert, så vackert, att en hona så småningom måste dyka upp!
Hon ska i så fall heta Maybelline.

SURGUBBE!

Fy bubblan, va trist å sur jag är idag! Ingenting är skojigt, snö och halka, kallt å djävligt. Orkar inte gå till puben, orkar inte gå till Bolaget, rotar runt i skafferiet, Fishermens freind som drink? Är övertygad om att Karin köper den för att hon vet att hon får ha den i fred. Gin mitt i vintern? Sommardrink, går bort, whiskey, tänk va konstigt, jag som var en sån whiskeyälskare, kan knappt få ner det!
Men, se där! Längst in i kylen står det fyra Staropramen! Min underbara och älskliga hustru har gett mig en surpris! "Jag är lite trött, och går och lägger mig, du får roa dig bäst du kan, förresten jag älskar dig!"
Sitter och suger på en Staro, lite gladare, men skulle vara ännu gladare om min söta svägerska Pauline ville lägga ut mer av sina fina Stockholmsbilder. Paulines bilder kan du hitta på http//slidepolly.blogspot.com
Tänk att en kall öl kan va gott mitt i midvinternatten!
(men det är ju Staropramen!)